onsdag 19 april 2017

Kravallerna vid Börshuset i Helsingfors augusti 1917

Den 17 augusti 1917 kom stadsfullmäktige i Helsingfors ha ett möte om åtgärder mot arbetslösheten och livsmedelsfrågan. Mötet hölls i Börshuset och samtidigt som mötet höll på hade en folksamling samlats utanför byggnaden. När stadsfullmäktige skulle avsluta mötet och bege sig hemåt, blev de stoppade och kvarhållna av folkmassan med krav på att de skulle godkänna en minimitimlön på 2 mark och 50 penni. Ungefär så här långt var tidningarna Arbetet och Hufudstadsbladet överens när det kommer till händelseförloppet. Sen kommer det att finnas vissa skillnader till hur händelseförloppet beskrevs i de båda tidningarna.

Nöd och arbetslöshet hotar

Arbetet beskrev folksamlingen som en oordnad folkhop bestående av främst unga arbetslösa män. Det var inte organiserade arbetare som genomförde denna aktion utan utarmade arbetare, som led av arbetslöshet och nöd. Folksamlingen hade tvingat kvar stadsfullmäktige och var beredda att sätta dem på en hungerkur. Aktionen kom att upplösas av militären och ett antal personer blev skadade. Tidningen kritiserade också militärens användning av våld, som de menade var övervåld. Till sist varnade artikeln organiserade arbetare att akta sig för personer som försöker smitta in i de egna leden och uppvigla till oroligheter. Det här skulle bara borgerligheten utnyttja och användas emot socialisterna.

Våldet kulminerar

I Hufudstadsbladet har artikeln som beskrev händelserna rubriken: ”Våldet mot stadsfullmäktige”. Artikeln menade att de krav som folksamlingen ville ha igenom kunde naturligtvis inte genomföras genast utan måste först behandlas. Det här ledde till de våldsamheter som fullmäktigemedlemmarna blev utsatta för. Soldaterna var brutala i sitt tillvägagångsätt för att slå ner aktionen men det var ingenting i jämförelse med det våld som fullmäktige utsattes för. Fullmäktige medlemmarna fick genomgå kroppsvisitationer och fick ingen tillgång till vatten eller inta en vilande ställning. De fick även utså förolämpningar och hot. Fullmäktige blev tillslut befriade av milismännen och de skulle ha ett tack för sin gärning, för hela situationen hade kunnat urarta till något mycket värre utan militärens ingripande. ”Huliganerna” hade också förstört inredningen i Börshuset och snott åt sig varor, bland annat sprit. Hela händelseförloppet vid Börshuset var inte något som arbetarrörelsen låg bakom men de hade ändå sått fröna till det här sen tidigare.

Utarmade arbetare eller en huliganskara?

Det är två väldigt olika perspektiv som presenterades i de två tidningarna. Arbetet som menar att aktionen av oorganiserad och utförd av desperata arbetare och som fick utstå militärens övervåld. De ända de gjorde mot fullmäktigemedlemmarna var att neka dem mat. Hufvudstadsbladet beskrivning var precis tvärtemot där det var folkmassan som var boven och trots att militären brukade våld var folkmassans beteende värre.

Varför denna skillnad?

Ett sätt att se på saken är att jämföra tidningarnas politiska ståndpunkter. Arbetet som var en vänsterradikal tidning, var det inte så konstigt att den ställde sig på arbetarnas sida. Tidningen hade ett narrativ som den vill framföra, där undertryckta arbetare motarbetades av samhället till exempel militären i det här fallet och dess övervåld. Då platsar det inte in att beskriva folksamlingen som ”pöbelaktig”. Tillika var socialismen under den här tiden stark ifrågasatt från olika delar av samhället, till exempel från borgerligt håll. Det här gäller även olika tidningar som var emot socialismen. Här fanns det också ett intresse att skapa ett visst narrativ, i det här fallet folksamlingens hotfulla agerande. Var ligger sanningen i denna händelse? Troligtvis någonstans mittemellan. Det är inte långsökt att både polisen och folksamlingen gjorde sig skyldiga till det de var anklagade för. En sådan här händelse kan ses ur många olika perspektiv och beroende vad en person väljer att fokusera på kan historierna se helt olika ut.      

Linus Hedborg


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar