Den 17 augusti 1917 kom stadsfullmäktige i Helsingfors ha
ett möte om åtgärder mot arbetslösheten och livsmedelsfrågan. Mötet hölls i
Börshuset och samtidigt som mötet höll på hade en folksamling samlats utanför
byggnaden. När stadsfullmäktige skulle avsluta mötet och bege sig hemåt, blev
de stoppade och kvarhållna av folkmassan med krav på att de skulle godkänna en
minimitimlön på 2 mark och 50 penni. Ungefär så här långt var tidningarna Arbetet och Hufudstadsbladet överens när det kommer till händelseförloppet. Sen
kommer det att finnas vissa skillnader till hur händelseförloppet beskrevs i de
båda tidningarna.
Nöd
och arbetslöshet hotar
Arbetet
beskrev folksamlingen som en oordnad folkhop
bestående av främst unga arbetslösa män. Det var inte organiserade arbetare som
genomförde denna aktion utan utarmade arbetare, som led av arbetslöshet och
nöd. Folksamlingen hade tvingat kvar stadsfullmäktige och var beredda att sätta
dem på en hungerkur. Aktionen kom att upplösas av militären och ett antal
personer blev skadade. Tidningen kritiserade också militärens användning av
våld, som de menade var övervåld. Till sist varnade artikeln organiserade
arbetare att akta sig för personer som försöker smitta in i de egna leden och
uppvigla till oroligheter. Det här skulle bara borgerligheten utnyttja och
användas emot socialisterna.
Våldet
kulminerar
I Hufudstadsbladet har artikeln som beskrev händelserna rubriken: ”Våldet mot stadsfullmäktige”. Artikeln
menade att de krav som folksamlingen ville ha igenom kunde naturligtvis inte
genomföras genast utan måste först behandlas. Det här ledde till de
våldsamheter som fullmäktigemedlemmarna blev utsatta för. Soldaterna var
brutala i sitt tillvägagångsätt för att slå ner aktionen men det var ingenting
i jämförelse med det våld som fullmäktige utsattes för. Fullmäktige medlemmarna
fick genomgå kroppsvisitationer och fick ingen tillgång till vatten eller inta
en vilande ställning. De fick även utså förolämpningar och hot. Fullmäktige
blev tillslut befriade av milismännen och de skulle ha ett tack för sin gärning,
för hela situationen hade kunnat urarta till något mycket värre utan militärens
ingripande. ”Huliganerna” hade också förstört inredningen i Börshuset och snott
åt sig varor, bland annat sprit. Hela händelseförloppet vid Börshuset var inte
något som arbetarrörelsen låg bakom men de hade ändå sått fröna till det här
sen tidigare.
Utarmade
arbetare eller en huliganskara?
Det är två väldigt olika
perspektiv som presenterades i de två tidningarna. Arbetet som menar att aktionen av oorganiserad och utförd av
desperata arbetare och som fick utstå militärens övervåld. De ända de gjorde
mot fullmäktigemedlemmarna var att neka dem mat. Hufvudstadsbladet beskrivning var precis tvärtemot där det var
folkmassan som var boven och trots att militären brukade våld var folkmassans
beteende värre.
Varför denna skillnad?
Ett sätt att se på saken
är att jämföra tidningarnas politiska ståndpunkter. Arbetet som var en vänsterradikal tidning, var det inte så konstigt
att den ställde sig på arbetarnas sida. Tidningen hade ett narrativ som den
vill framföra, där undertryckta arbetare motarbetades av samhället till exempel
militären i det här fallet och dess övervåld. Då platsar det inte in att beskriva
folksamlingen som ”pöbelaktig”. Tillika var socialismen under den här tiden
stark ifrågasatt från olika delar av samhället, till exempel från borgerligt
håll. Det här gäller även olika tidningar som var emot socialismen. Här fanns
det också ett intresse att skapa ett visst narrativ, i det här fallet
folksamlingens hotfulla agerande. Var ligger sanningen i denna händelse?
Troligtvis någonstans mittemellan. Det är inte långsökt att både polisen och
folksamlingen gjorde sig skyldiga till det de var anklagade för. En sådan här
händelse kan ses ur många olika perspektiv och beroende vad en person väljer
att fokusera på kan historierna se helt olika ut.
Linus Hedborg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar