För 100 år sedan påbörjade kvinnorna i fabrikerna i Petrograd (S:t Petersburg) en livsmedelsstrejk som ledde till uppror mot kejsarmakten i Ryssland. Efter att kejsar Nikolaj II abdikerat inleddes en ny tid i Rysslands- och ja, i hela världens historia. Drygt ett halvt år efter tsarens fall gjorde bolsjevikerna under ledning av Vladimir Lenin en statskupp som gått till annalerna som den stora oktoberrevolutionen 1917. Revolutionen i Ryssland ledde till Finlands självständighetsförklaring 6.12.1917.
Denna händelseutveckling torde vara känd för de flesta som har elementära kunskaper om Finlands moderna historia. Trots att det har skrivits och forskats mycket om 1917–1918 års händelser i Finlands historia, finns det nya saker att upptäcka som ändrar vår uppfattning om vad som hände under den dramatiska tidsperiod då vårt land blev självständigt.
Historikern är en produkt av sin egen tid. Vi ställer frågor till det förflutna utifrån vår egen tidshorisont, vilket innebär att bilden av historien ständigt förändras och här kan man parafrasera till rubriken på den norske historikern Knut Kjeldstadlis bok, "Det förflutna är inte vad det en gång var", som ingår i litteraturlistan över de böcker som våra studenter läser då de förkovrar sig i historiens teori och metod.
I det följande får ni bekanta er med tre korta blogg-inlägg som studenterna i läskursen "Aktuell socialhistoria" skrivit. I kursen prövar vi på olika arbetsformer, bland annat att skriva blogginlägg utifrån ett historiskt tema för en bredare läsekrets utanför det akademiska. De har fått till uppgift att utifrån tidningsmaterial i historiska tidningsbiblioteket bekanta sig med upprorsåret 1917 i Finland. Vid sidan av de stora händelserna pågick det strejker, uppror och gatubråk i Finland där folket utmanade de lokala makthavarna i samhället. I min uppgiftsbeskrivning till studenterna bad jag dem läsa nyare forskning om folkligt politiskt agerande, bland annat hur "vanligt folk" gjorde uppror år 1917.
Under de senaste åren har ett nytt forskningsfält vuxit fram i Norden som utmanar till ett nytt teoretiskt perspektiv, att synliggöra små och stora sociala och politiska konflikter i modern historia för att kritiskt diskutera tidigare konsensus-perspektiv som i viss mån präglat bilden av nordisk samhällsutveckling. Detta gäller även 1917 års revolutionära händelser och dess betydelse för samhällsutvecklingen såväl i Finland, Sverige och på annat håll i världen. Den värld vi lever i idag är en produkt av det som hände på olika håll efter februarirevolutionen 1917 då den ryske kejsaren tvingades abdikera.
I denna kurs försöker jag som lärare uppmuntra studenterna att se på samhällsförändring utifrån ett underifrånperspektiv, hur har vanliga människor utifrån deras vardag bidragit till att vårt samhälle har förändrats. Hade kejsarmakten i Ryssland fallit samman om inte kvinnorna och soldaterna i Petersburg gjort uppror? Hade 8-timmars arbetsdag, kommunal rösträtt och torparfrigörelsen kommit till stånd utan de folkliga uppror som pågick i Finland 1917? Vilken betydelse har stenkastning utanför parlamentsbyggnader lett till att skynda på beslutsfattningen i de politiska kabinetten? Hur har de makthavande bemött folkets upproriskhet?
Vår tids händelser pekar på att det finns ett intresse av att studera det som kan kallas folkligt politiskt agerande. Nya sociala rörelser växer fram på olika håll i världen, samtidigt som populismen både till höger och vänster vädrar morgonluft. Det får oss historiker att utifrån vår tid ställa frågor till det förflutna och med ett historiskt perspektiv förklara vad som händer idag.
Delvis utifrån det här perspektivet och med de här frågorna i bagaget har studenterna skrivit sina blogg-inlägg. Jag bad dem skriva kort, endast 4 000 tecken och för en bredare läsekrets. Jag tycker att de har lyckats rätt så bra och jag önskar er läsglädje.
fil.dr. Matias Kaihovirta t.f. universitetslärare i Nordisk historia vid Åbo Akademi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar