Okynnesstrejken 1917

I november 1917 är situationen i Finland spänd. Finland är fortfarande en del av Ryssland. Ryssland är på väg in i inbördeskrig. Under oktoberrevolutionen har bolsjevikerna avsatt den ryska regeringen. I riksdagsvalet i oktober tappade SDP (Socialdemokraterna, tidigare Finlands arbetarparti) majoriteten i den finländska lantdagen. De borgerliga partierna vill förklara Finland självständigt för att bryta med det bolsjevikiska Ryssland. Finland blir självständigt i december 1917.

Tanken om självständighet var inte enbart ett borgerligt fenomen i Finland. Under februarirevolutionen abdikerar den ryska tsaren och en provisorisk liberal och socialistisk regering tar makten i Ryssland. Under sommaren 1917 efter februarirevolutionen eftersträvar SDP (som då var i majoritet i den finländska lantdagen) självständighet, samtidigt förhåller sig de borgerliga partierna skeptiska till självständighetssträvan.

Partiet med störst kontrast gentemot maktinnehavaren i Ryssland förde den ivrigaste självständighetspolitiken. Karikatyriskt sett kan man se självständighetssträvan i Finland som höger-vänster partipolitik. 

Konflikten mellan högern och vänstern syns tydligt redan i november 1917. Månaden mellan oktoberrevolutionen i Ryssland och Finlands självständighet i december. Den borgerliga tidningen Vasabladet pratar om en okynnesstrejk:

Sedan förra onsdags har landet stått stilla. I sex dagar ha sålunda Finlands socialdemokrater lekt ’revolution’ med ett samhälle, som står vid branten av sin undergång, ett försvarslöst, svältande samhälle, som inom någon vecka står inför hungersnöden och anarkien. I sex dagar har detta parti provocerat okunniga och förvildade ryska knekthopar mot oförvitliga medborgares liv, frihet och egendom.

[---]

Socialisternas okynnesstrejk, som på sina ställen artat sig till formlig anarki och som kostat mången hederlig medborgare livet, är visserligen officiellt slut, men ledarnes för våra socialisters maktbegär, eller rättare sagt deras begär efter anarki är icke tillfredsställt.

Skriver Vasabladet den 21.11.1917.

Den borgerliga retoriken i Vasabladet beskriver socialdemokraterna som en samhällsterror och samhällsfara för Finland. Vilket i och för sig var ett ganska träffsäker synsätt från en borgerlig synpunkt. Strejken inträffar bara några dagar efter oktoberrevolutionen, där bolsjevikerna avsatte den ryska regeringen och därmed inledde det ryska inbördeskriget. I Finland var den borgarledda lantdagen rädd för att revolutionen i Ryssland skulle sprida sig till Finland.

Strejken i november 1917 var en indirekt effekt av oktoberrevolutionen i Ryssland, men förhållandena och det politiska läget i Finland var inte jämförbara med Ryssland. Strejken i Finland grundar sig i lokala missnöjen och orättvisor och riktar sig mot den borgerliga lantdagen (där i och för sig även SDP hade en strak minoritet på 44,79%).

Strejken gav upphov till 18-juli-lagen, 8-timmarslagen och kommunallagarna. Kommunallagarna innebär att rösträttsreformerna som genomförts i riksdagsvalen också skulle gälla kommunalval (till exempel allmän och lika rösträtt för kvinnor). 8-timmarslagen behandlade arbetsdagslängen. 18-juli-lagen gav lantdagen tillsvidare högsta makten i Finland och var samtidigt det första steget i självständighetsförklaringen.

Självständighetsförklaringen den 6 december bryter den direkta länken mellan Finland och Ryssland, bolsjevikernas Ryssland erkänner det självständiga Finland i januari 1918. Senare i januari bryter det finska inbördeskriget ut. Är inbördeskriget en fortsättning till uppdelningen som syntes i Vasabladets sätt att beskriva de strejkande socialdemokraterna? Är skillnaden mellan en bolsjevikisk revolution och ett inbördeskrig en självständighetsdeklaration?

Elias Harkkila